Vimsiga vimsan vimsar vidare
De' e' mycke nu... Jopp, alldeles för mycke'. Förra veckan rusade jag mellan jobb, kvällsmöten, skjutsar, handlingar fan och hans moster. Den här veckan är inte sämre. Hela dagsagendan flög åt skogen när det var kris idag och jag behövdes på annat ställe. Sen fort, fort ner till stan för att inhandla baddräkt till morgondagens simkursstart, vidare i småärenden och så hem, göra mat, fixa matlådor, hänga tvätt, plocka grejer, iväg i nya ärenden och nu... lugnt en stund. I morgon upp tidigt och uträtta ärenden trots att jag jobbar kväll. Mat ska förberedas till mig, tonåringens middag + matlåda nästa dag. Hem, iväg på ett snabbt möte och sen simkursen. Så där fortsätter det resten av veckan. Tur att Skägget kommer hem den här veckan och kan hjälpa till lite!
Ikväll när jag skulle ut i mitt sista ärende klädde jag på mig ytterkläder och skor och skulle bara knyta dojjorna när jag kastar ett öga på mina ben. Jag hade långkalsonger på mig och inga byxor. Det var sådana där riktigt fula karlkallingar med jättegylfen Allan. Tänk vilket gott skratt jag kunde ha bjudit på om jag stövlat in i jacka, kängor och långkallingar!
Tonåringen gör praktik i Bollnäs den här veckan. Han var lite nervös i morse över hur han skulle hitta till olika bussbyten och vilka hållplatser han skulle kliva av vid, men mest nervös var nog jag. Då kom jag att tänka på att när jag var i hans ålder flängde jag och for över hela Sverige hur som helst, bytte tåg, åkte buss, pendel, T-bana, you name it så varför är jag så sjåpig nu över att han ska åka "vilse" i lilla Bollnäs?? Det gav lite perspektiv på tillvaron att titta tillbaka på sin egen ungdom må jag säga!
Ikväll när jag skulle ut i mitt sista ärende klädde jag på mig ytterkläder och skor och skulle bara knyta dojjorna när jag kastar ett öga på mina ben. Jag hade långkalsonger på mig och inga byxor. Det var sådana där riktigt fula karlkallingar med jättegylfen Allan. Tänk vilket gott skratt jag kunde ha bjudit på om jag stövlat in i jacka, kängor och långkallingar!
Tonåringen gör praktik i Bollnäs den här veckan. Han var lite nervös i morse över hur han skulle hitta till olika bussbyten och vilka hållplatser han skulle kliva av vid, men mest nervös var nog jag. Då kom jag att tänka på att när jag var i hans ålder flängde jag och for över hela Sverige hur som helst, bytte tåg, åkte buss, pendel, T-bana, you name it så varför är jag så sjåpig nu över att han ska åka "vilse" i lilla Bollnäs?? Det gav lite perspektiv på tillvaron att titta tillbaka på sin egen ungdom må jag säga!