Another boring day at home
Förkylningen som bröt ut i fredags vill inte ge med sig. Nezeril, Bricanyl och Pulmicort är just nu mina bästa vänner och jag håller mig inom räckhåll för dem alla, dygnet runt. Trodde i morse att jag var mycket piggare men nu har det istället gått ner i luftrören och bronkerna så nu gäller det att jobba med att få luftrören rena innan det går över i en bakterieinfektion. Det är så jävla trist att vara hemma och hängig IGEN. Igår var Skägget ut och åkte skoter med Micke och Lena. De hade varit bort till Växbo och vänt och hade en kanondag på skoter medan jag låg på soffan och snöt upp 4 paket näsdukar och en hushållsrulle (jo, sant).
Storeman berättade att det hade varit stökigt här hemma när vi var till Norge och vände. Innan vi åkte frågade jag honom om han verkligen ville vara ensam, eller om han antingen skulle åka till pappa eller ta hit en kompis men han ville vara ensam. Jag ringde honom några gånger och det var skapligt lugnt, bara det vanliga skrapandet och dunkandet. Efter sista gången vi hade pratat och han var på väg till sängs började de härja som sjutton. Han sovrum är på övervåningen och nere på bottenvåningen lät det som att kylskåpsdörren öppnades och stängdes och att de gick runt över allt. Han gick ner, slog på TV:n för han hade ändå blivt klarvaken. Då gick de upp och klampade runt uppe istället. Så där höll det på halva natten, så när vi kom hem på lördagförmiddagen såg han lika trött ut som vi, stackarn.
I fredags ringde jag Arne för att höra om det dröjer länge innan han kommer och gör en utrensing eller om han helt enkelt har glömt bort. Då visade det sig att han har varit riktigt dålig hela hösten och vintern och att han fortfarande är det. Det var både en envis förkylning som inte vill ge med sig samt att han känner sig utbränd så allt ligger på is för honom till han orkar igen, men han hade inte glömt bort oss. Så fort han är piggare skulle han höra av sig igen.
Är det här vad man kallar ombytta roller?
Snacka om koncentration! Hon verkar inte märka ett dugg vad som har hänt. Tog ett klipp med dålig musik på, men det är helt klart det roligaste för spana in karlarna bakom henne!
Storeman berättade att det hade varit stökigt här hemma när vi var till Norge och vände. Innan vi åkte frågade jag honom om han verkligen ville vara ensam, eller om han antingen skulle åka till pappa eller ta hit en kompis men han ville vara ensam. Jag ringde honom några gånger och det var skapligt lugnt, bara det vanliga skrapandet och dunkandet. Efter sista gången vi hade pratat och han var på väg till sängs började de härja som sjutton. Han sovrum är på övervåningen och nere på bottenvåningen lät det som att kylskåpsdörren öppnades och stängdes och att de gick runt över allt. Han gick ner, slog på TV:n för han hade ändå blivt klarvaken. Då gick de upp och klampade runt uppe istället. Så där höll det på halva natten, så när vi kom hem på lördagförmiddagen såg han lika trött ut som vi, stackarn.
I fredags ringde jag Arne för att höra om det dröjer länge innan han kommer och gör en utrensing eller om han helt enkelt har glömt bort. Då visade det sig att han har varit riktigt dålig hela hösten och vintern och att han fortfarande är det. Det var både en envis förkylning som inte vill ge med sig samt att han känner sig utbränd så allt ligger på is för honom till han orkar igen, men han hade inte glömt bort oss. Så fort han är piggare skulle han höra av sig igen.
Är det här vad man kallar ombytta roller?
Snacka om koncentration! Hon verkar inte märka ett dugg vad som har hänt. Tog ett klipp med dålig musik på, men det är helt klart det roligaste för spana in karlarna bakom henne!