Anna

Sitter här och känner mig tung och slutkörd i hela kroppen, både fysiskt och mentalt men har ändå en lugn härlig känsla inombords, glad och tillfreds liksom. Det som förorsakar tröttheten är den emotionella resan jag har gjort på Näsvikens Energikälla idag. Det kändes fantastiskt att göra den även om den för mig blev både himmel och helvete. Helvete är förresten att ta i men jag upptäckte att en händelse jag trodde jag hade bearbetat klart låg och grodde oerhört starkt i mig och fick mig att bryta ihop fullständigt en stund innan jag kunde göra upp med den och vandra vidare.

Den inre resan görs med hjälp av hypnos. Man börjar resan med att lager för lager skala av olika känslostämningar som dyker upp. Så fortsätter man så längre och längre ner tills man hittar sitt sanna jag. Till en början hade jag lätt att gå ned i djupavslappning och hamnade (tror jag) fort i hypnos). Sen fick jag börja med att visualisera en trappa på tio trappsteg som jag sakta gick ned för och på nedersta trappsteget skulle jag börja och känna efter vilken känsla jag hade när jag stod där och efter det beskriva vad för känsla som kom under den. Där började jag tänka lite för mycket och till en början tänkte jag istället för att känna, men efter ett tag kom orden till mig vad jag kände och jag fortsatte längre och längre ned. Till sist hamnade jag framför en dörr i trä. Igenom springorna smet ett starkt sken ut. Utanför väntade min andliga vägledare. Han var klädd i indiankläder och hade en stark, varm och trygg hand men jag såg aldrig hans ansikte. Så öppnades dörren. Till en början såg jag ett litet men väldigt starkt ljussken och så helt plötsligt exploderade ljusskenet som en atombomb över mig. Jag blev alldeles översköljd av ljuset och ett bubblande, sprudlande lyckorus forsade över mig och det kittlade härligt i magen som när man åker berg- och dalbana. Så märkte jag hur jag mer och mer drog på smilbanden och till sist skrattade jag hejvilt på riktigt och glädjetårar vällde fram. Tror aldrig jag har känt en så stark lycka, kärlek och glädje någon gång, inte vad jag kan minnas i alla fall. Jag kunde höra hur kvinnan som hypnotiserade mig började att fnissa också och hur hon svarade, Visst är det en härlig känsla? Det här är ditt Sanna Jag, ditt Rätta Jag, sa hon. Sen tog hon mig tillbaka tillsammans med vägledaren lager för lager uppåt och lät den Sanna Glädjen skölja igenom de känslor jag har känt i varje lager. Vid en punkt stannade hon upp och sa att jag tillsammans med min vägledare skulle tända en eld och sen frågade hon vilka personer jag ville ha vid elden. jag vill inte nämna här vilka de var för jag vill inte hänga ut någon, men när jag hade valt ut vilka som skulle sitta där fick jag konfrontera vad jag kände inför dessa människor och fick frågan om jag kunde förlåta dem. När jag kom till de två sista viktigaste personerna hann hon inte ens fråga mig vad jag kände för en obeskrivlig sorg och ångest välde över mig. Jag kunde inte hejda mig och grät hejdlöst och förtvivlat och blev själv alldeles chockad över min reaktion från att ha varit i totalt lyckorus till att gå till det stadiet jag nu var i. Här handlade det mer om att jag skulle förlåta mig själv och få se att de förlät mig. När jag hade gått igenom alla kring lägerelden gick vi vidare uppåt ända fram till nedersta trappsteget på trappan jag gick nedför i början. Där stannade min vägledare och gav mig några ledord på min väg mot framtiden: Följ ditt hjärta, Var inte så praktisk jämt utan följ dina känslor, Använd din enorma vilja till att genomföra, Sälj in Dig Själv så som du aldrig har sålt förut, Älska dig själv, Ropa så kommer jag och hjälper och så avslutade han än en gång med Följ hjärtat innan han vände om och försvann.

Innan vi avslutade fick jag föreställa mig hur mitt liv ser ut om sex månader, ett år och om fem år. Allt detta har hon tecknat ned åt mig så det ska bli intressant att se om jag tycker så här om fem år eller om det har tagit en helt annan riktning. Jag fick sen avsluta resan med att gå de tio stegen upp för trappan och när jag var på översta steget var jag åter vaken igen och kände mig glad, harmonisk och lugnt. Helt fantastiskt och rekommenderas varmt!

En alldeles fantastisk dag att börja sin semester på må jag säga. Hur har din dag varit?

Kram!