Då kommer Örjan Lax och hälsar på
Det händer, man tack och lov inte så ofta. Han kommer i situationer då jag bara inte orkar längre. Jag pratar om Örjan Lax. För er som har sett TV-serien Hjälp så vet ni vad jag pratar om. Mannen som bara inte kan kontrollera sina känslor utan svävar ut sina aggressioner i fullständig frustration. Tack och lov händer det inte ofta alls hos mig att Örjan kommer på besök, men det har hänt några gånger i mitt liv. Det har också hänt att han kommer och knackar mig på axeln, men att jag då lyckas hålla besinningen. Det har hänt mig nu två gånger på kort tid.
Första gången Örjan besökte mig var uppe på Kariknallarna, på fjället ovanför Bruksvallarna. Skägget och jag hade köat för två hiskeligt dyra renklämmor, kaffe och läsk. Så när vi kom ut i den strålande, värmande solen så kom vi båda på att kanelbullarna där inne såg förföriskt goda ut. Det föll på min lott att gå in och handla två förföriska kanelbullar åt oss sockertörstande själar. När jag klev in genom dörren började kön där. Lång kö med andra ord. Jag väntade, väntade lite till, väntade ännu mer. Med jämna mellanrum kom gäster som redan satt och mumsade på sina inhandlade grejer, klev rakt igenom kön för de skulle "bara" ha lite vatten, "bara ha en servett" osv och det sinkade kön ytterligare. I kassan stod en oerhört gullig tjej som kämpade på så gott hon kunde, effektiv och bra men det räckte inte en solig dag som denna. Hennes enda brist var att hon hade en mycket svag röst. Efter att han väntat i vad som kändes som tio evigheter och 5 våfflor med sylt och grädde var klara, nr 75, och den goa tjejen med sin svaga, klena röst försiktigt ropade ut "nummer 75" och ingen hörde, då brann en koppling uppe i hjärnan. Inombords såg jag mig själv sträcka mig en rakt upp en meter, skrikandes "NUMMER SJUTTIOFEM FÖR I HELVETE, FEM JÄVLA VÅFFLOR, KOM OCH HÄMTA OM NI SKA HA DEM, NUMMER SJUTTIOFEM!!! ÄR NI HELT JÄVLA DÖVA?!!??" *Sliter våfflorna ur näven på kassörskan, går till bordet där nummer sjuttiofem ligger och mular ansiktena fulla av våffla, hjortronsylt och grädde *
Inombords... inombords sa jag allt detta, men det var bara en hårsmån från att jag fullständigt hade förvandlats till Örjan Lax.
Nästa gång det hände var inne på ICA i Arbrå. jag hade köat en stund och kom fram till varubandet och skulle lägga upp mina varor då jag känner hur en varuvagn puffar mig i rumpan . Till en början tror jag bara att människan bakom är disträ och av misstag körde stutt i min rumpa. Puffandet slutar dock inte. Ännu har jag inte vänt mig om, utan tänker att det är nog någon med barn som står och gungar vagnen fram och tillbaka och av misstag stöter i mig. så kliver jag ett halvt steg framåt, upptäcker att vagnen följer efter och puffar mig i ändan igen och nu trycker på ganska hårt. Örjan knackar häftigt på min vänstra axel. Demonstrativt tar jag ett steg bakåt och trycker vagnen i samma riktning med bestämd kraft, vänder mig om och tar två plastkassar, lägger dessa på bandet, öppnar munnen åt den gråhåriga tant som står bakom mig och hör mig själv säga inombords: "FÖR I HELVETE KÄRRING!!! DU S_K_A FÅ LÄGGA D_I_N_A VAROR PÅ BANDET SNART!! MEN DET GÅR INTE FORTARE FÖR ATT DU PUTTAR MIG I ARSCHLET HELA TIDEN!!!"
Inombords säger dessa ord, inombords... medan jag räknar, andas och lugnar ner mig. Som hämnd strular jag extra länge vid kortmojjen så att hon får vänta extra länge på sin tur.
När blir du Örjan Lax?
