Måndag men inte en alldeles vanlig sådan
Idag har det varit måndag hela dagen och kvällen. Men det är inte en alldeles vanlig måndag, åtminstone inte för mig. Idag var det den sista måndagen som jag gick till mitt jobb. I morgon blir det i ofs den sista tisdagen jag går till jobbet och då blir det sista dagen någonsin, om inte det faller sig så att jag hamnar tillbaka på brottsplatsen igen i framtiden då förstås. Allt känns både vemodigt och spralligt. Vemodigt att lämna sköna arbetskamrater, många roliga minnen som jag ju kan ta med mig men också uppgifter som jag inte kommer att ha igen och som har varit superroliga. Men jag tror att jag kommer att få det väldigt bra dit jag kommer också så det känns liksom lite spralligt, pillrigt och så där förälskelsehärligt i kroppen också på samma gång :)