Med en gnutta jävlar anamma
Sedan tjugoårsåldern har jag haft eskalerande problem med mina ben i form av krypningar. När det är som värst sprider det sig till armarna också och det här har orsakat mig mången sömnlös natt genom åren. I 17 år hade jag problemen innan jag sökte hjälp. Under de åren var det många nätter jag som enbart enstaka timmar och sällan i ett sträck. Vissa nätter uteblev sömnen helt. Så träffade jag en person med samma problem som medicinerade för samma orsak. Han övertalade mig att söka hjälp. Det var inte lätt. RLS, eller Restless Legs som det heter, är en åkomma som inte har varit så känd bland läkare. Har man tur träffar man på en som vet lite om det men långt ifrån alla har velat tillstå att det existerar en åkomma som denna men till sist, efter mycket möda och många turer till både hälsocentral och företagshälsa fick jag hjälp med tabletter som man egentligen ger till patienter med Parkinsons. en helt ny värld öppnade sig! Helt plötsligt fick jag känna hur det var att sova gott igen och få vakna utvilad. Helt plötsligt var jag inte lika infektionskänslig längre, hade inte lika mycket värk i kroppen och kunde tänka klart. Tänk vad sömnbrist ställer till med i kroppen!
I fem års tid har allt varit frid och fröjd, bortsett från att jag har fått krångla med min läkare med justeringar av medicindosen då man blir immun mot den jäkla medicinen. Dessutom har det inte känts helt hundra att äta den då listan på biverkningar är oerhört lång och mindre smickrande läsning. Därför har jag dammsugit nätet på information om RLS och hittat massa intressant. Många studier som gjorts, visserligen i små tappningar, men ända sen 40-50-talet pekar på att det verkar som att patienter med RLS har problem med järn- och B12-halter i kroppen. Studier har visat på lite olika resultat. Ibland är teorin att överföringen av järn och B12 från depå till CNS krånglar och ibland att vi med RLS helt enkelt förbrukar järn och B12 i högre utsträckning än andra. Det här har jag försökt ta upp med de läkare jag har träffat genom åren men ingen har riktigt velat titta närmare på det och dessutom har jag svarat bra på medicinering så det fanns ingen anledning att gå vidare med det.
I somras kom en plötslig akut vändning i mitt liv. Mina ben gick fullständigt bananas! Normalt förekommer RLS enbart kvälls- och nattetid. Besvären tilltar på kvällen och avklingar först framåt klockan 3-4 på morgonen, därav att patienter ofta kallas för nattvandrare. I mycket svåra fall kan man även känna av dagtid och dit hade jag nu kommit. om jag satt en timme på ett möte kröp det till förbannelse i mina ben! Jag stod och jobbade vid mitt skrivbord men inte ens det hjälpte. Långa farbrorn och jag åkte på en Ålandskryssning i slutet av juli. Bussresan var ett helvete. Jag kunde inte sitta stilla. Till sist satt jag på golvet i bussen och stretchade och ville bara krypa ur mig själv. Båtresan blev inget rolig alls. Jag var helt slutpumpad av sömnbrist och somnade utmattad före midnatt medan Långa farbrorn fick roa sig själv bäst han ville. Vi som skulle ha så roligt tillsammans. Det blev droppen för mig. När jag kom hem skrev jag ut några forskningsrapporter, markerade de mest intressanta avsnitten, bokade tid hos min läkare, den galne proffessorn och när dagen kom stövlade jag iväg både med ett uppbyggt ursinne, uppgivenhet och tårarna stockade i halsen pga att jag var så galet trött och drämde studierna i bordet och sa att nu får det fan vara nog!
Min läkare, som har ett grovt och burdust språk fyllt av svordomar och framfusighet, förstod mig rätt bra den här gången när jag klämde in x-antal svordomar och hårda ord om mitt liv och brist på efterlängtad sömn. Sen kom tårarna och hulkande svor jag att helvete nu grinar jag också för att jag är så trött och pekade ut de markerade avsnitten och vad jag kommit fram till. Han tittade på det och var på väg att avfärda Järn/B12 som behandlingsmetod när han plötsligt hittade något som fångade hans intresse. Plötsligt tog de en hel hög med prover och så bokades en ny tid in. Delseger nummer ett infriades äntligen.
Vid besök nummer två hade galne proffessorn läst på lite mer och var väl fortfarande en aning skeptisk men tyckte ändå att det fanns inget att förlora på att testa järnsprutor och B12. B12-tabletter fick jag utskrivet direkt för de värdena låg precis i underkant men serumjärnet hade inte tagits på länge (trots att min förre husläkare sa att han gjort det och att värdena inte visade på någon brist. Han ljög mig rätt upp i ansiktet med andra ord) så han ville ha två provsvar att utgå från när jag skulle till att få järnsprutor.
Ännu en provtagning senare var jag idag iväg på besök nummer tre och den här gången satt den galne proffessorn och smålog lite, samtidigt som han läste på lite på ny information han hade hittat, bland annat en ny studie som pågår just nu där man ännu en gång testar att behandla patienter med järnsprutor med lyckat resultat och stärkt av detta fick jag nu go på att testa. Den sista provtagningen visade dessutom att både ferrotenin (heter det så?) och serumjärn sjunkit väldigt drastiskt på en månad vilket stärker teorin om att järnet spökar i kroppen så i morgon ska jag iväg och få min första järnspruta och jag kan väl ärligt tillstå att jag har väl aldrig någonsin varit lycklig över att få en spruta men nu är jag det! Det ska bli så spännande att se om det här kan hjälpa. Tänk om jag kan säga bye bye till piller! Vilken lycka för min kropp och lever och för att inte tala om för min plånbok! Ett uttag av medicinen går lös på 2800 kr och räcker inte särskilt länge. Det är bara ännu ett hinder att ta sig förbi nu. Järnsprutorna kan tydligen framkalla allergiska reaktioner så det kan sätta käppar i hjulet. Det blir en testdos i morgon först och sen får jag hela sprutan om det går bra. Håll tummarna för mig!
